TRIPPELTRIPPEL

Ja, det är i december månad det händer!

Min senaste turnering spelade jag i april (i april! absurdt). Den gången handlade det om Uppsala Öppna och det gick bra. Det var en trevlig tillställning.

Alltsedan dess har det blivit nästan uteslutande sparring mot min bloggpartner och tillika nemesis Andreas. Det har blivit en del matcher sedan vi påbörjade vår bäst-av-100-serie lagom till SM -09, och det är fortfarande jämnt, även om han just nu ligger femtalet vinster framför mig. Många fina rullningar har gjorts (minns med plågsam tydlighet den session vi hade då andreas vann med 7-1 och rullade bl.a. både b(UR)uNDISK och TIDvAT(TE)n samma dag) och många fina drag har lagts. Så även om jag inte har tävlat någonting har jag fått min scrabblekvot, mer eller mindre, fylld.

Men det är ju ändå någonting speciellt i att tävla. Jag är en riktigt tävlingsmänniska och är stundtals också en dålig förlorare. Så hur trevligt vi än haft hemma hos Andreas pappa, tillika mästerkock och sångfantom, så har jag saknat att tävla. Känslan man har i kroppen när man väntar på den första lottningen går inte riktigt att jämföra med att se någon dra ett G medan man själv drar ett T ur påsen.

Men nu ska jag alltså äntligen få tävla igen, tävla så det står härliga till! Nu i helgen vankas Luciaspelen 2010 som Andreas och jag arrangerar. Det är min första turnering som arrangör så jag är ändå lite nervös. Ska all teknik klaffa? Kommer deltagarna tycka det är en trevlig tillställning?

Spelmässigt känner jag mig ganska redo inför turneringen. Känner att mitt ordförråd successivt utökas för varje dag som går (senast idag lades det underbara LILLAXEL till i nämnda förråd, ett ord jag inte kan vänta med att få lägga ut mot någon en dag!) och jag börjar samtidigt känna mig mer säker i mitt spel, taktiskt sett. Samtidigt har min tävlingsorutin gjort att jag tappat lite av de kortare orden, speciellt eftersom jag inte spelar så värst mycket på nätet heller, vilket gjort att jag på nytt gått igenom både treor och fyror för att verkligen säkerställa ordförrådet. Snart sitter fyrorna förhoppningsvis som berget!

Helgen efter denna väntar så alla hardcore-scrabblares nirvana, DBS Extrem. Förra året missade jag denna fantastiska tävling men i år tänker jag banne mig inte missa det! Många duktiga spelare deltar så jag har ingen press på mig att prestera, känner dock att om jag spelar som jag kan och dessutom drar bra kan det bli en mycket trevlig turnering, både placeringsmässigt och ratingmässigt :-)

Men närmast, Luciaspelen. Och som högst rankad av alla kan jag inte annat än ha en del press på mig. Allt annat än pallen skulle kännas som ett misslyckande, och för en gångs skull går jag in med inställningen att jag har goda chanser att vinna. Det ska bli intressant att se hur det hela artar sig.

---

Det bidde en liten lägesrapport det där! Nu väntar vi alla med spänning på den självklara frågan: Ska Pejler våga anmäla sig till sin egen turnering? Och ska han någonsin lyckas skrapa ihop ett SM-referat värt namnet? Med såna cliffhangers som han skapar kan man inte bara lämna det sådär! Ge oss mer!

Hoppas vi syns i helgen! :-)

/Ax

Då var det dags för internetturnering igen! Den här gången håller Banjoherren i trådarna (eller strängarna?) och det kan väl bara gå bättre än senast för mig. Fast på något sätt så känns de här turneringarna inte mer än vanliga betapet-matcher. Eller är det bara jag som känner så? Det är just brädet på bordet och brickorna i påsen som får mig att verkligen tagga till på allvar.

Men nu kör vi!

(Och glöm för all del inte att anmäla er till Luciaspelen!)

/Ax

Ibland undrar man ju varför man sysslar med det här spelet. Ibland räcker två, små ord för att få en tillbaka på banan.

Hejsan allihopa, svikaren här! Får medge att mitt bristande initiativ i denna blogg varit smått förödande, och jag vet ärligt talat inte varför jag prioriterat denna blogg framför ordförbundet. Men så kan det gå.

Så - då är steget taget. Scrabbleförbundet har nu annonserat att de ska börja med tävlingar på nätet i samverkan med ordspel.se!

Jag har inget emot ordforbundet.blogg.se, men nog borde du väl ändå välja att blogga HÄR andreas? Börja. Nu. Förväntar mig ett 13 000 ord långt referat innan veckoslutet. Själv kunde jag inte delta på SM, detta pga mina plikter som rekryt inom Försvarsmakten. Tysklandsresa var jag iväg på, trevligt var det. Och bäst av allt - jag tog med mig mästerverket Word Freak av journalisten Stefan Fatsis för att i alla fall kunna dela mentaliteten runt det hela lite grann.

Om det var smart? tjaaa... jag blev mer taggad på att spela än jag varit på länge. Så det var lite jobbigt att sitta i en illaluktande buss istället för att ladda stenhårt inför det stundande mästerskapet.
Å andra sidan - jag blev inspirerad. De är ju ganska seriösa där borta med sitt studerande och jag blev verkligen sugen på att försöka bli bra - riktigt bra - på det här spelet.

Så nu ska jag börja jobba lite hårdare tror jag. Pränta in de där fyrorna som fortfarande inte sitter helt. Ta bort alla tveksamheter. Utöka mitt rullningsförråd. Studera mer organiserat. Helt enkelt göra allt jag kan för att bli bättre.

Så nästa stora mål blir förstås Scrabble Masters som jag väl ändå får anta att jag lyckas kvala in till (eller, det gör jag om inget konstigt händer). Känns lite stort att ha tagit sig upp på den nivån nu och det skulle vara roligt att kunna göra riktigt bra ifrån sig där.

Ska naturligtvis försöka blogga mer frekvent här också, finns ju mycket att säga om detta besynnerliga spel. Och Pejler sköter sig nog också bättre snart, eller hur?

Först: Ursäkta oss! Inläggsfrekvensen har varit under all kritik, men jag lovar att det kommer massa smaskigt när jag hittar en sladd som kan lägga in bilder från min mobil. Massa fina referat från min och lillens bäst av 100- (1000? 10000?)serie vankas.

Men anledningen till detta inlägget är att något ganska fantastiskt just hände! I en lagom avslappnad betamatch mellan mig och fransmannen Jonathan satt jag helt plötsligt med sådär lagom rullningsvänliga INRST?? på stället. Ett liggande JA fanns och jag tänkte va katten, och började leta lite. Försökte med (JA)SmINRoT först men den gick inte. Sen hittade jag den. Ett fynd jag är fantastiskt nöjd med! Hittar du den? Facit på bilden nedan. Om du lyckats med att inte titta på bilden än, leta gärna själv först!

Som ni kunnat läsa i förra inlägget var det ingen spelmässigt rolig söndag. Visst, det stämmer att Andreas om inte alltid drog bättre, i alla fall hade brickor som han kunde ta en sjujäklar massa poäng med (nej okej, det stämmer inte heller, ingen av våra matcher fick någon totalpoäng att tala om), men jag inbillar mig att det inte är hela sanningen. Förvisso tycker jag att jag spelar ganska bra just nu, men det känns ändå som att 1-6 i baken pekar på något annat. På nätet har det också gått piss det senaste. Jag tycker jag drar dåligt, men gör jag det? Eller är det en formsvacka? Det lär jag aldrig få veta. Men att spela 18-22 (än så länge) mot en av Sveriges kanske tio bästa spelare är verkligen inte fy skam. Det måste ändå peka på någon sorts kontinuitet i min spelnivå. Och en andraplats på en 12-ronders turnering (GBG Open) känns inte heller som en slump. Så, med detta i bakhuvudet kan jag ändå inte med att inte se fram emot Uppsala Öppna. Förra året spelade jag den och det var då min tredje turnering. Lyckades hamna på 16e plats av 42(?) vilket jag var väldigt nöjd med. Sen dess har jag klättrat i rating i nästan samtliga turneringar jag ställt upp i och jag hoppas naturligtvis kunna göra detsamma nu i helgen. Och även om jag inte är jättesugen just nu, vet jag att jag kommer bli laddad bara av att stiga in i spellokalen, känna stämningen och kontrollräkna en brickpåse. Så, vad tror jag om mina chanser? Jag kommer in med en ratingen på 1088, den 8e högsta ratingen av de som är anmälda just nu. Det är inte så att jag känner press på att prestera jättebra, jag känner ändå att jag om inte redan nått så åtminstone är väldigt nära den rating jag förtjänar. Kanske är det dags för ett bakslag efter förra turneringens lilla triumf? Eller fortsätter det? Kanske kan jag knipa andra raka pallplatsen? Jag känner mig i alla fall redo och åtminstone ganska sugen på att spela, trots motflytet(?) på sistone. Några saker jag hoppas (och i vissa fall tror) om turneringen:

• Att jag kan prestera på den nivå jag anser att jag ligger på
• Att jag får spelbara brickor
• Att Yann kan få tillbaka lite flyt och spelglädje
• Att Andreas inte tvingas hoppa av pga skolarbete

Innan jag sticker tänkte jag bara nämna lite om söndagsbataljerna. En sak jag och Andreas lagt märke till är hur vi (eller i alla fall han) börjat rulla nior med någorlunda regelbundenhet. Två på sju matcher fick han in i söndags, KULM(IN)ERa samt TiDvAT(TE)N. Kredd för dom! b(UR)uNDISK har jag också fått emot mig. Själv har jag bara bidragit med en, (UT)dATERAD, men har å andra sidan också rullat en tia, kRISTEN(HET). Kunde rullat en till i fredags då jag precis efter matchen upptäckte att jag kunnat lägga KoNkRET(ISM). Tyvärr var det för sent då.
Tippning kommer kanske snart, beror på tid och lust. På återseende! /Axel

Scrabble handlar för mig mycket om sannolikhet. Det gör det för alla, men det skiftar hur mycket tid och tankekraft man lägger ner på att komma fram till sannolikhetsbaserade slutsatser. Om man bestämmer sig för att vårda sannolikhetsaspekten i spelet och göra den till en grundläggande faktor för ens tankesätt så kan det vara svårt att acceptera när högst osannolika saker händer. Eftersom man i princip aldrig vet vad som kommer att hända i ett parti Scrabble innan man sträckt ned handen i påsen så är sannolikhet, riskbedömning och allt vad det innebär det enda man kan veta om spelet och vad motståndaren kan tänkas ruva på i förväg. Men även det är ett ganska vagt förhållningssätt med tanke på hur stor variansen är i spelet. Vart vill jag då komma med detta? Jo, som vi tidigare nämnde så spelar jag och Axel en serie som innebär bäst av 100 matcher, vilket också är en bra utgångspunkt för denna blogg. Axel och jag ligger på ungefär samma nivå spelmässigt och det sannolika är då att det kommer bli ett jämnt resultat i slutändan. Det mesta talar för det just nu, 22-18 står det i min favör i skrivande stund. Men igår hände en högst besynnerlig sak. Vi bestämde oss för att ta ett maratonsession om sisådär 8 matcher igår. Båda var taggade, jag var rätt trött men ändå koncentrerad. Vi spelade första matchen. Jag får grymma brickor och vinner. Andra, samma sak. Tredje, även där fantastiska brickor till mig. Nu började det kännas lite konstigt, jag vet faktiskt inte om jag någonsin vunnit tre på rad mot Axel förut. Fjärde matchen stod för dörren och nu tycker jag att variansen borde kicka in och ge mig en hård klackspark. Men icke, vinst även här. Femte matchen, krasch bang boom, stänga ned med perfekta brickor och vinna lätt. Sjätte matchen var det största skämtet, OMElETT i andra draget, (R)ASBRANT och utrull med RENSeRI från mig. Sex matcher hade jag nu vunnit på raken och hade hakan nere vid fötterna. Mitt förhållningssätt om sannolikhet och varians kan ta sig i röven, för sådant händer bara inte! Sen vann Axel den sjunde och sista matchen för dagen, och spelade dessutom riktigt riktigt bra. Det behövde han, och även om jag unnade honom den vinsten kändes det lite, lite bittert att inte stå kvar obesegrad den där soliga söndagen. Livet är hårt, mina vänner. /A

...och ordet var Gud.